Är fylld med känslor just nu och den senaste veckan har varit fartfylld och känslosam. Känner att jag inte har tid att göra ingenting, vill bara uppleva allt som Whistler har att erbjuda och umgås så mycket som möjligt med alla dem som jag aldrig kommer att träffa mer.
Men imorse när vi var uppe för att se starten av Ironman (väldigt coolt förresten, event som detta är varför denna lilla ort är underbar) sa min kropp emot och jag vaknade med feber och ont i halsen. Så nu har jag emot min vilja haft en riktig slappardag. Tror att det var bra på sätt och vis och jag har även kommit till insikten om att jag inte behöver göra allt innan jag åker hem, för jag kommer tillbaka någongång igen.
En tjej som jag jobbar med som åker hem innan mig hon förstod precis hur jag känner mig för hon känner detsamma, kan även tillägga att hon kraschade igår på jobbet genom att svimma mitt under lunchrushen.
Så här sitter jag nu med en sushisallad i magen och en skön sommarkväll och njuter av att bara vara.
Starten av iroman, 900 startande som alltså simmar 3,8km, cyklar 180km och springer 41 km. Vilka hjältar